Jädrar vilken middag! Entrecote med benet kvar, så gott. Gräsbetande djur från Skönero. Noggrant o varsamt stekt med termometer och med hemgjord bearnaise till. Tyvärr så gled två glas champagne ner till, eller tyvärr, ni fattar. Sedan en liten bit kalvdans till efterrätt, vaniljpulver o kanel på. Côte de Boeuf har jag läst är Jamie Olivers favoritstyckdel, min är ju svansen...känns lite anspråkslöst.

Brukar ju fasta på förmiddagen men idag blev det äggfrukost, denna gång tvillingägg och nånting nytt och oprövat jag köpte igår: torrsaltad bacon från Tulip, som bacon var förr när det inte blev en sjö av vätska runt fläsket i pannan när man stekte. De höll vad de lovade, inget vatten o mycket lite krympning, men lite för salta för min smak. Fördelen var ju också att det inte stod druvsocker i innehållsdeklarationen som det gör på de flesta svenska bacon och stekfläsksorter.

Plus minus noll på vågen. Jaja. Igår var det vanliga ägglunchen och sedan oxsvansragu till middag med 85 g osttallrik till efterrätt. Ska skriva ned receptet på ragun, för jag tror inte den blivit godare tidigare, t.o.m min kräsne make föll furulikt. Jag fattar att det finns en och annan som ryser oxsvans innehåller mycket brosk och därmed gelatin så den som har traumatiska upplevelser av barndomsjulars grisfötter göre sig icke besvär. 1250 kcal, 0,7% kolhydrater, 25% protein och 74% fett.

Tja slukar väl svärd o tuggar spik. Nä, men det blir lätt ganska enahanda. Ägg stekta med stekfläsk eller kokta med hemgjord majonnäs och så kött eller fisk då, gärna så feta delar som möjligt och antingen fet sås eller kryddsmör. Tur det är citron i majonnäsen annars hade jag väl fått skörbjugg. Kött kan vara fläskfärs, fläsklägg, karré, kyckling fast inte bröstet, anka, oxsvans (min personliga favorit), clubsteak, entrecote, anka, kanin, ja allt som inte är för magert: filé får man fetta upp med sås och inte äta för mycket av. Makrill är favoriten från havet och strömming, lax känns inte lika kul när den är odlad. Sedan älskar jag ju skaldjur men håller igen på musslorna för de är ju inte helt kolhydratfria. Nån gång då o då lite lever för järnets skull. Försöker äta kokosfett varje dag, ofta blir det en sked som jag försöker snabbt svälja som medicin. Sedan är det ju det här med ost, kan ju vara ett knepigt kapitel eftersom ost kan innehålla så mycket protein. Jag försöker hålla nere proteinintaget på 60-65 gram per dag, det vill säga 1 g per önskad kilo kroppsvikt. Kolhydraterna försöker jag nolla, i alla fall aldrig över fem gram per dag.
Så här har jag ju inte tänkt hålla på mer är sjuttio dagar, det återstår mindre än hälften av dessa nu och jag vill att dessa tio veckor ska resultera i minst 15 kilos viktnedgång, sedan återstår ungefär lika mycket till innan jag kan känna mig nöjd. Jag tror verkligen att LCHF är rätt. Men fakir är inte för vem som helst eftersom det är så ensidigt och därmed asocialt, bli bjuden på mat är svårt. Nu passar det mig dock och jag känner mig definitivt uppåt av min viktnedgång. När fakiren är över ska en " vanlig" LCHF ta vid med sallad och spenat, blomkål, vitkål o broccoli o oopsies och ... Finns ju så mycket gott att äta förutom bröd, ris, pasta och potatis.
Fakir är alltså: Max 5 g kolhydrater per dag, Max 1 g protein och önskad kroppsvikt per dag och sedan hur mycket fett som helst. Och ingen alkohol!

Fläsket. Tack vågen, minus ett kilo sedan igår och minus 9,6 kilo sammanlagt. Trodde jag skulle tappat tio kilo förra veckan men det får bli denna veckas clou istället. Tänk att det bara är en månad kvar nu att uträtta storverk under. Igår var vi på bondens marknad och köpte ost, kalvdans och kronärtskocka, de två senare är väl inte noll kolisar direkt, men det får bli små portioner i helgen. Ägglunch med majonnäs och rostbiffmiddag med pestosmör blev det. 886 kcal, 0,6% kolh, 20% protein och 80% fett.

Vågen börjar mjukna, minus två hekto sedan igår. Ägg å majolunch och ribbesteksmiddag gav 1016kcal, varav 0,9% kolh, 32% protein och 68% fett. Hittade inget näringsvärde avseende ribbesteken och tog därför fläskstek, tror nog den egentligen är fetare. Igår lyckades jag ta min sked med kokosfett rakt av, satsar på det idag med,

Efter tre skivor ribbestek, så gott, varför äter vi inte det oftare?!

Jag har drällt runt på en massa bloggar idag, många är fantastiska och absolut värda alla sina besökare, men det finns andra. Som speglar en fullständigt egocentrisk världsbild, en massa företrädesvis unga kvinnor som skriver om sin trista tillvaro där inget saknas men ändå allt, precis allt är fel och de liider. Jag tror faktiskt att det inte är bra att lägga upp dagboken på nätet och hoppas på sympati och stöd från främlingar, tror man kan fastna i ett "det är väldigt synd om mig"- perspektiv. Visst, man behöver ju inte läsa och följa en blogg som inte intresserar en, jag själv förväntar mig t.ex inte några läsarhorder, tänker att kanske nån annan som kör strikt LCHF så kallad fakir kanske är intresserad. Men jag tänker inte på läsarna utan på den som skriver och vad som händer när man grottar ner sig i sitt eget nedskrivna elände inför publik. Men jag kanske resonerar helt fel, kanhända är att skriva av sig på nätet en bra terapi som får en att rycka upp sig när man ser allt småttigt som man liider av.