Låter dramatiskt, men jag tycker faktiskt det är lite sorgligt att behöva säga adjö till vissa kolhydratstinna matupplevelser. Tänker på raggmunk med lingon o fläsk, kroppkakor, köttfärssås och spagetti, moules frites, sill o färskpotatis, sushi, nybakat bröd med smör och aprikosmarmelad....listan kan bli riktigt lång. Läser ju på Kostdoktorns forum om alla som inte längre varken vill eller har lust till något som helst kolhydratrikt, har så svårt att tro att jag ska lyckas komma dit till den inställningen.

Alltså, jag är inte nån tårtgris egentligen, men nu under fakiren så har en svävande grön prinsesstårta med rosa ros dykt upp i huvudet av och till, den liksom bara plötsligt svävar runt i tanken, synnerligen oombedd. Och den framstår som det mest åtråvärda man kan tänka sig just då. Gillart inte alls. Stick iväg med dig ditt gröna åbäke!

Nu har det gått lika många dagar som det återstår av min strikta fakir. Fem veckor. Tänkte jag skulle gå ner mellan femton och tjugo kilo på dessa tio veckor. Idag har jag nått till minus 9,5 kilo och för att nå den lägsta nivån så bör jag alltså gå ner 1,1 kilo per vecka som återstår, känns ju inte helt omöjligt.
Hoppade över vågen imorse, vågnojan kom tillbaka efter kräftskivorna i helgen, även om jag verkligen höll igen, väger mig imorgon bitti istället. Ser inget framöver som kan lägga krokben för mina planer, kylen är fylld av ägg, stekfläsk och smör och kokosoljan står i skåpet. Nu kör jag ända in i kaklet!