Klämde på det återstående fläsket som inte verkar vilja lämna kroppen i första taget, innan LCHF kändes magen hård och spänd, nu är det mera typ vetedeg, antar att det hänger ihop med att kroppen binder mindre vatten utan kolhydrater. Känns bra att torrborsta nästan varje morgon, det känns tydligt att det ger ökad cirkulation, åtminstone en stund. Ser och känner att innanlårsbullarna minskat, ska mäta igenom alla mått jag noterade före fakiren på lördag. Idag blir det jordbrukardag, jordärtskockor och vitlök och sparrisplantor ska i jorden och buskarna jag köpt men ännu inte placerat måste jordslås så de kan övervintra.

Minus ett hekto sedan igår, tillräckligt för att hålla mig på gott humör. Igår åt jag exakt samma lunch och middag som i förrgår, äggröra m ost till lunch och fläskfärsbiff till middag. Samma siffror alltså. Mätte midjan igår, fortfarande minus elva centimeter.

Sliten och nedkyld, med ömmande handled, men färdigmålat så när som ev. bättringsmålning på sockeln, tvättat färgburkar och penslar med varmt vatten för att tina upp, nu tar nästa karriär vid som chaufför och bilskollärare innan det är dags för en fläskfärsbiff. Har lyssnat på Viveca Lärn när hon läser sin bok Hummerfesten under tiden, jag är lite fascinerad av Doktorns Emily som är fet o upprorisk o vill banta, inte för att vi är särskilt lika, men jag kan känna igen hennes belöningsresonemang från mitt liv före LCHF. Blev dessutom väldigt hummersugen. En nykokt med brynt smör och champagne är bland det godaste man kan äta.

Så där, nu är kapslarna slut. Har inte tänkt fortsätta. Tror att jag kunnat konstatera två effekter: bättre tandkött och något lägre diastoliskt tryck, sedan är det två effekter som är lite mer diffusa: pigghet och bättre närminne . Nu får det väl gå en vecka eller två utan tillskott så får jag se vart trycket hamnar och om tandköttet lätt börjar blöda igen. Lunchpausen blev tidig idag, fryser i skuggan på husets baksida fast solen skiner och försöker bli klar med målningen av putsväggarna. Äggröra som igår, fast med cheddar istället för Västerbotten.

Jag har ett 5-kiloshink med kokosfett, inte mycket taget ur den inte. Jag fattar inte varför jag inte får till det! Först försökte jag med fettkaffe, men det går inte ner eller så går det ner men vill upp igen, maken gillar det så jag har verkligen försökt i olika varianter. Sedan gjorde. Jag fetyogurt, alltså mixade rysk yogurt med kokosolja och hallon och vaniljpulver, det blev underbart gott, men för mycket kolisar. Skulle vilja komma på nåt som gjorde att jag fick i mig det varje dag, vet att en del steker i det, men jag vill ha smör.

Trött och mör efter hårt slit igår. Men ok, ser ut att bli en solig dag. Vågen visar plus ett hekto, men också en vilopuls på 90!, så jag tar det med en nypa salt. Det verkar vara så med Withings våg när man tittar på andras viktkurvor, de är sågtandade men med rätt lutning. Igår blev det alltså äggröra till lunch och fläskfärsbiff med blomkål till middag, åt en för stor bit blomkål och övertrasserade på kolhydratkontot igen, inget dramatiskt, men ändå. 1528 kcal, 2% kolhydrater 6,3g, 19% protein 74g och 79% fett 134g.

Läste precis på Kostdoktorns forum om att ta sig tid och laga mat tillsammans med barnen och minns min farmor som räddade mig från min mor dietistens hysteriska lightträske. Hemma hos oss bestod frukosten av te med lättmjölk eller skummjölk och lätt@lagom på pågens färdigskivade fullkornsbröd som smakade sött tillsammans med drabantost (typ gummi). Farmor köpte gräddost och Havarti. Hon mörade oxfilé tills den var grön (hm), vi kokade krabbor och jag fick lära mig ätproceduren för skaldjur. När avokado och kiwi kom till Sverige var det hos henne jag åt det först. Vi lagade lammkotletter och lurade farfar som tyckte lamm smakade kofta (om han visste om det). Vi stekte pannkakor på vatten och grädde, de blev frasigast så och bakade Hirams tårta med hemgjord aprikosmarmelad. Hemma hos oss gjordes citronfromage med hjälp av en pulverpåse från Ekströms medan farmor gjorde ananasfromage och visade hur man hanterade gelatinet så det inte blev klumpar. Farfar älskade ostkaka, men hade nog aldrig smakat en Frödinge förrän han hamnade på sjukhemmet, farmor gjorde ostmassan själv med hjälp av löpe från Apoteket. Jag är denna starka men dock inte alltid sympatiska kvinna evigt tacksam för allt hon lärt mig i köket! Dessutom lärde hon mig virka världens bästa grytlappar.

Oj så gott det var, men det blev nog lite mycket,: äggröra med västerbottenost i och lite bladpersilja. Måste smälta lite innan det är dags attj obba igen.