Skrev imorse och bad om viktminskningstips när fakiren gått i stå eller vad man ska kalla det och tänk; de svar jag fått pekar åt ett annat ål än jag själv resonerat, de tycker jag ska äta mer! Styrketräning för att få igång metabolismen fixar jag med att skyffla grus, det är tungt.
Äter nu min vanliga ägglunch med har pytsat i mig ungefär dubbelt så mycket majo som vanligt.

Det som är det bästa med LCHF är att kroppen trivs med det och så även hjärnan, inga uppgivenhetskänslor gällande kosten även om jag är ledsen på att inte min fakir ger resultat. Tror jag tillhör de där metabola, är ju mera gubbfet än kvinnligt fet. Känns som om hjärnan hittar på eget pepp när jag misströstar, Shirley Clamps fjantiga viktväktarjingel "Det är min tur nu" dyker upp i skallen hela tiden och sossarnas devis "Vi tar fighten", dessutom var det längesen den svävande prinsesstårtan dök upp. You go brain!

Vågen visade plus 0,5 kilo imorse. Det måste vara så att den hastiga viktnedgången förrförra veckan berodde på blodtrycksmedicinen och uppgången nu på utsättningen av densamma, just nu mitt i kaffedrickandet 151/110, men med 70 i puls, min vilopuls är 60.
Jag måste säga att jag hade trott att denna sjuttio dagars fakir skulle gå bättre, tycker jag skött mig väl och med få avsteg och ingen riktig dikeskörning förutom ena kräftskivan då. Skitsamma, jag fortsätter på inslagen bana, läser för många framgångssagor på nätet för att tappa tron på att det ska funka till slut. Kanske fettet lossnar i sjok som vårens islossning? Igår blev det 1078 kcal, 0,6% kolhydrater, 17% protein och 83% fett.

Det är väl ändå min tur nu!

Kokosfett check. Ägg&majolunch check. Middag på grillade kycklinglår med majo check. Helt feckin fakiriskt eller hur! Och blodtryck check: 133/93 strax efter en sejour i trädgården med grus och skyffel: plintarna är på plats för nästa års altanbygge. Ska äta bort övertrycket ihop med övervikten, så härligt att skippa medicinen, det hade inte blivit många skovlar lyfta med den. Imorgon är det dags att sno ihop veckans andra majobatch. Tänk vad LCHF är en bra kockskola: har blivit en hejare på både bearnaise och majonnäs och väger allt jag tillagar.

Hittade den här på fb, kort o kärnfullt uttryckt.

Nu börjar det brinna i knutarna, det är snart bara tre veckor kvar och det ska bort drygt fem kilo till om jag ska nå målets lägsta ambition. Börjar tro att vågen gått sönder, ingen förändring idag heller. Undrar om det påverkar at jag slutat med blodtrycksmedicinen. Tänkte på att manschetten till mätaren numera sitter lite för löst i utgångsläget, ska nog mäta överarmsomfånget igen för det gjorde jag faktiskt när jag började min sjuttiodagarsfakir. Det gäller att leta upp positiva resultat nu när vågen inte är med mig. Läste igår om en Anna på Kostdoktorn som på två månader lyckats gå ner ungefär tjugo kilo, det väckte mycket misstro, men hon började på en vikt på över 130 kilo så jag tror inte alls det är omöjligt, jag blir glad för denna unga tjejs skull, om hon fortsätter kommer hon snart vara under hundra, fantastiskt! Beundrar ala som orkar ta tag i så mycket mer barlast än jag har, med tanke på de uppgivenhetstankar jag haft. Igår blev det ägg&majolunch och pyttmiddag (uppstekta köttrester med liite lök): 1116 kcal, 1% kolh, 23% protein och 76% fett.

50 år. I New York. Vore ju kul att va lite smalare då, eller ska jag säga mindre fet. Har i alla fall minskat åtta cm i midjan till dags dato, det gläder mig!

http://cdnapi.kaltura.com/index.php/extwidget/openGraph/wid/1_tdxumi3n
Denna film hittade jag på Kostdoktorn, det blir inte alltid så lyckat med LCHF -alternativ.