Längesen det var kul att köpa nya brallor. Men nu, fyra tumstorlekar lägre än sist, härligt. Fast jag är ju tråkig som inte vill ha jeans som är blekta fläckvis eller med hål i redan från början. Nu blev det ett par mörkblå med tydliga gula stickningar. När jag kommit ner i nöjd storlek ska jag köpa mig ett par Wrangler i riktig kypertvävd denim med ljus varp och orangea stickningar, som jeans såg ut på 70-talet.

Jag är svag för mönsterstickade ylletröjor. Det är inte en "jag har blivit tant"- indikator för det har jag gjort hela mitt liv (eller, eh; jag kan ju va född tant). Men ett par alltför stora bröst har liksom satt stopp för den trots allt något medvetna esteten i mig, det blir inte snyggt när mönster liksom bågnar. Men jag kan ju inte låta bli att titta. Kollade nyss in Gudrun Sjödens kollektion, det som alltid retat mig när tidningar och firmor ska presentera ylle så fotar de ute om vintern, vem går i ylletröja som yttersta plagg mitt i snön?, det blåser ju alltid rätt igenom, för det är ju inga moderna windstoppers de visar. Vindstilla dagar, de ärlätträknade, på ena handens lillfinger typ. Om tröjan hade fått skymta fram under en tunn vindtät parkas hade jag väl tyckt det varit ok.

Vågen tiger still, varken uppåt eller neråt. Nu börjar det dra ihop sig till resan, försöker förbereda mig mentalt, vill ju verkligen inte köra i diket en vecka i streck. Activity trackern från Withings kom ju igår, tydligen hade jag inte tryckt igång den rätt när det gällde skepp monitoring. Ska ha på mig den idag och se om det blir några steg i stegräknaren i alla fall. Igår blev det 1615 kcal, alldeles för mycket kolisar pga ett sötryck: gjorde ischoklad av mörk choklad och rostade kokosflingor och åt väl fyra stycken. 3% kolhydrater 10g, 18% protein 73g och 79% fett 142g. Äggrörelunch och upptinad kalops från frysen (urr). Idag får det bli nåt godare, sugen på nåt från havet!

Svar: Vilken gullig kommentar! Jag tror att -16kg kan ha den effekten på folk ;-)För varje kilo man går ner i vikt går man upp ett i självförtroende :-)
Kram! <3
AnnasLCHF

Förbereder det nyanlagda kökslandet, har petat ner vitlöksklyftor och jordärtskockor och planterat sex sparrisplantor och två rabarber. Funderar på vad som är "extra LCHF" så att säga: persiljerot, spenat, grönkål, zucchini, sallad, salladslök, purjo, rädisor... Hört att blomkål o broccoli är rätt svårodlat. Ska bli kul att försöka nästa år.

Jag har alltid uppskattat att läsa forumet på Kostdoktorn, där delar entusiastiska nybörjare och många fantastiskt kunniga LCHFare med sig av frågor, tankar och erfarenheter om kost, näringslära och träning. Tonen har för det mesta varit tolerant, fast ibland ballar även de mest kunniga och erfarna ur och förlorar sig i t.ex en låång diskussion om hur man definierar begreppet grönsaker (inkludera rotsaker eller ej). Och är man sugen på nåt skumt kosttillskott så får man garanterat en snabb smäll av nån som förespråkar naturlig mat, endast naturlig mat och därmed basta.
Men nu har jag upptäckt ett troll, ett mycket flitigt troll, som beter sig som en omättligt liten envis mygga, som flyger runt överallt och sticker till lite på måfå i det ena ämnet efter det andra. Trollet livnär sig på svar och sticker in förvirrade ifrågasättande frågor för att få det trollet behöver; respons. Jag gick på det en gång och svarade, genast en följdfråga och svaret på den fick också en följdfråga sedan började jag ana ugglor i mossen. Kollade in trollets profil och såg alla inlägg: meningslösa ifrågasättanden bara för att få gensvar. Antar att trollet är en osynlig människa som inte är synlig i verkliga livet; men ser ju hur det sliter i rutinerade generösa stammisar som tar sig tid att besvara fråga efter fråga utan att det nånsin tar stopp utan resulterar i ytterligare en fråga.
Jag tänker svälta ut trollet för egen del, utan svar svälter det nog snabbt ihjäl, hoppas fler inser det, för när tråden blir kapad av detta troll stannar diskussionen av och alla får ägna sig åt att slåss mot denna envetna mygga.

Jag hatar att läsa deckare, blir svårt rastlös av det. Men när verkligheten bjuder på ett styckmord, med en kropp sänkt i ett paket i havet och det styckade offret själv är en ond man tillika hustrumördare så blir jag fascinerad. Och det är sällan boken är skriven i ett sånt perspektiv att man hoppas att en styckmördare ska slippa undan.